Ingrid



Chopin Prelude op 28 nr 2

-Käraste lilla Ewa...
-Är det allt du kan säga?
- Nej, jag blev bara så rörd.
-Tyckte du om det?
- Jag tyckte om Dig.
-Jag förstår inte vad du menar...
-Kan du inte spela någonting annat nu när vi har det så skönt?
-Jag vill veta vad jag gjorde för fel.
-Nej, du gjorde inget fel.
-Du tyckte tydligen inte om mitt sätt att spela det här preludiet?
-Men var och en måste ju ha sin uppfattning...
-Ja juste, nu vill jag veta din.
-Men du är ju ond redan...
-Nej, jag är ledsen för att du tydligen inte tycker att det är mödan värt att berätta hur du själv ser på det här preludiet.
-Nåja,om du absolut vill. Vi bortser från det rent tekniska som inte var så tokigt, trots att du gott kunde ha intresserat dig en smula mer för Cortos fingersättningar eftersom det ger en viss hjälp för tolkningen men för all del, nu ska vi bara tala om uppfattningen...Chopin var känslostark, inte känslosam, det är en avgrund mellan känsla och sentimentalitet. Preludiet du spelar talar om återhållen smärta utan drömmerier. Du måste vara lugn, klar och kärv. Se bara första takterna... Sen en kort lindring men den förflyktigas nästan genast och sen är plågan densamma. Inte större, inte mindre. Behärskningen är hela tiden total. Chopin var stolt, sarkastisk, hetsig, plågad,Ewa...och mycket manlig, inte en känslomässig kärring.
Det här andra preludiet måste nästan spelas fult, får aldrig bli insmickrande, det ska låta fel. Mödosamt eller framgångsrikt genomkämpat.
-Jag förstår.
-Bli inte ledsen på mig Ewa.
-Varför skulle jag bli ledsen? Tvärtom.
När jag var barn beundrade jag dig varnsinnigt. Så var jag trött på dig och dina pianon i många år men nu har jag börjat beundra dig igen. Fast på ett annat sätt.
-Då finns det ju hopp!
-För all del.

From Ingmar Bergman's Autumn Sonata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0